Lavlandstapir

Namnet tapir kommer från ett brasilianskt ord och syftar på den tjocka huden.

Förutom låglandstapiren finns det tre andra tapirarter. Baird's tapir, som lever från Mexiko till Ecuador, väster om Anderna. Bergstapiren, som lever från Colombia till Peru och skapelsetapiren, som lever i Asien.

Tapiren tillhör de s.k. oparade hovdjuren som häst och noshörning. Låglandstapiren har fyra tår på varje framben, medan varje bakben har tre tår.

Låglandstapiren lever vanligtvis ensam och är huvudsakligen nattaktiv. Den rör sig genom regnskogen på ofta använda stigar som den markerar med urin. Tapiren håller sig nästan alltid nära vatten eller träsk, där den plaskar runt och rullar sig i lera för att hålla sig sval.

Indianerna i Amazonas regnskog jagar tapiren för köttets skull och använder dess skinn till läder, så om tapiren känner sig hotad söker den sig till vattnet. Låglandstapiren är en bra simmare och kan stanna under vattnet under långa perioder.

Denna grupp av däggdjur tros inte ha förändrats nämnvärt under de senaste 35 miljoner åren.

Tapiren kan också sondera ett område med en diameter på 30 centimeter med sin snabel utan att röra på huvudet eller resten av kroppen.

• Utbredning: Argentina, Bolivia, Brasilien, Colombia, Colombia, Ecuador, Franska Guinea, Guinea, Paraguay, Peru, Surinam, Venezuela
• Population: Låglandstapiren är inte direkt hotad men minskar i takt med att dess livsmiljö förstörs
• Vikt: 180-250 kg
• Höjd: 110 centimeter
• Kroppslängd: 215 centimeter
• Könsmognad: Från 2,5 års ålder
• Dräktighet: 385-412 dagar
• Antal ungar: 1, i sällsynta fall 2
• Föda: Vattenväxter, kvistar, blad, gräs och frukter
• Förväntad livslängd: Upp till 30 år
• Latinskt namn: Tapirus terrestris 

En inbyggd cykelhjälm

Tapiren är kraftfullt byggd och har en unik huvudform. Denna huvudform beror på att tapirens skalle har en extra förstärkning, nästan som en inbyggd cykelhjälm. På så sätt är tapiren väl skyddad mot slag från buskar, grenar och andra hinder när den springer snabbt genom den täta regnskogen.

Tapirungar föds med ljusa ränder och fläckar som kamouflerar dem perfekt när de gömmer sig för rovdjur. Mönstret i pälsen försvinner gradvis under det första levnadsåret, varefter tapiren blir enfärgad. Tapiren har också en tjock hud som gör det svårt för rovdjur att få tag på tapiren.

Toalett i floden 

I naturen bajsar tapirer i floden så att avföringen förs bort med flodvattnet och hindrar rovdjur från att sniffa upp tapirerna. Det är därför tapirerna på djurparken får friskt vatten i poolen varje dag, men eftersom de använder vattnet som toalett blir det snabbt smutsigt igen.

Tapiren befinner sig nästan alltid nära vatten eller sumpiga områden där den plaskar runt och rullar sig i lera för att hålla sig sval, och om tapiren känner sig hotad söker den sig till vattnet där dess karakteristiska långa nos kan fungera som en snorkel för att gömma sig under vattnet.