Oryx

Oryxen, som tidigare kallades sabeloryx, är den minsta av oryxantiloperna, som också omfattar gemsbok och arabisk oryx.

Denna antilopart har länge jagats för sin vackra päls och sina långa horn, som är eftertraktade jakttroféer, och arten har varit utrotad i naturen. Aalborg Zoo har därför bidragit med djur till långsiktiga återintroduktionsprogram som nu har resulterat i en livskraftig population i Tchad. 

Förutom människan är lejon och geparder djurets värsta fiender, medan kalvar oftast attackeras av mindre rovdjur som schakaler och hyenor.

Näringsinnehållet i de växter som antilopen äter är mycket lågt, så den måste ägna större delen av dagen åt att leta efter föda.

Oryxen rör sig i grupper som varierar i antal från några få till så många som 50 individer. Grupperna söker upp platser där det regnar och har en otrolig förmåga att lokalisera nederbörd. En grupp kan gå över 90 kilometer för att hitta vatten.

Oryxflocken leds vanligtvis av en av honorna, medan den dominerande hanen håller sig längst bak i flocken. Om honan går vilse i sitt sökande efter vatten kliver hanen fram och leder flocken tillbaka på rätt väg.

• Utbredning: Arten lever endast i inhägnade, skyddade områden i Tunisien, Senegal och Marocko som en del av långsiktiga återintroduktionsprogram
• Bestånd: Utrotningshotad
• Vikt: 135-140 kilo
• Kroppslängd: 190-220 centimeter
• Könsmognad: Från 1,5-2 års ålder
• Dräktighet: 242-256 dagar. Söker sig bort från flocken för att kalva, men är tillbaka igen några timmar senare
• Antal ungar: Vanligtvis 1
• Föda: Gräs och örter, frukt, rötter och blad
• Livslängd: 17 år i fångenskap. Okänd i det vilda
• Latinskt namn: Oryx dammah